antiklimax
Idag när vi satt i klassrummet (och kanske egentligen borde lyssnat på vad som gör en bra läkare) så la Jessica fram förslaget om en Idolafton. Jag blev så taggad att jag knappt visste vart jag skulle ta vägen! Fatta själva; nån lyser upp er dag med en så utmärkt idé! (inte ens när tv4:a offentliggjorde att de skulle ta Farmen till Afrika har jag varit i en sådan extas. Dock var även detta ett exempel på grym besvikelse, men potentialen var helt sjuk).
Väl hemma går allt som en dans; Jag städar, diskar, pluggar och slänger in en tvätt och allt till tonerna av ljuv, härlig och lycklig visslingsmusik, för jag vet att bortom tristessens horisont väntar en kväll av ljuv, älskvärd människoförnedring.
Men NEJ! AAAAAAAAAAAAAH GAH!!!! NEJ NEJ NEJ!
Behöver jag ens skriva att Jessica hade fel. Min själ blev behandlad som en tennisboll vid serve. Ja, visuallisera det. Se det framför er...
jag har inte velat säga det här....men jag lurade dig med mening...............har känt mig så besviken efter en viss Kellogs bliss att jag var tvungen att göra nåt....
hahahahahahahahhahaha
jag tror itne jag gillar idol - sag det iofs senast for typ 3 ar sen men vad jag minns av det va det ganska kasst, eller?
Cicci, du är en bra tjej och så, men jag funderar nu på att säga upp vår vänskap. Vet inte om den klarar av det faktum att tycker idol är kasst. VILKET HÄR HELT CRAZY!
